Praktiken tar sin början
Nästa dag mötte vi fulla av förväntan upp utanför hotellet. Det var inte utan att man kände sig lite nervös. Jag hade hamnat i gruppen som skulle till”Provincial Hospital”, endast 5 min cykelväg från hotellet . (En begagnad cykel inköpte jag redan första dagen. En god investering i cykellandet Kina!) Vår grupp bestod av Gunilla och Lena, bägge sjukgymnaster, samt Elleonor som är tandläkare. Mina tre kolleger i gruppen hade alla jobbat med akupunktur under en tid, men känt att de velat fördjupa sig i TCM, efter att främst ha haft de västerländska kunskaperna. Själv var jag ett”oskrivet blad” innan jag började kursen, jag hade aldrig hållit i en akupunkturnål!
Vi togs emot av Dr Wang, (med glasögon) som förestod akupunkturrum nr 9, och som skulle bli vår handledare under den kommande månaden.
Nålar, tuina, moxa eller koppa?
Dr Wang var en 33-årig TCM-läkare, med mycket goda kunskaper i västerländsk medicin. Han var även engelsktalande, vilket innebar att vi inte behövde använda tolk.
Det som skilde honom från läkare vi möter på en västerländsk mottagning är åtskilligt. Teoretiskt sett var hans grundsyn i bedömningen av en patient TCM. Praktiskt var hans huvudsakliga behandlingsverktyg var naturligtvis akupunkturnålarna. Han använde sig även ofta av den kinesiska formen av massage;”Tuina”. Denna teknik innebär att kroppsmeridianerna masseras i behandlande syfte. (På sjukhusets massageavdelning behandlades för övrigt de flesta sjukdomar med denna metod. Syftet är ju detsamma som akupunktur, att balansera Qi-flödet i meridianerna).
Två ytterligare behandlingsmetoder var moxibustion (moxa) och koppning. Moxabehandling är liksom akupunktur en gammal traditionell mycket utbredd behandlingsteknik. Örten gråbo i torkad form används som en sorts värmebehandling. Då moxan (gråbon) antänds alstras en speciell typ av värme, som lätt tas upp av vävnaden och verkar läkande. Ofta applicerades en bit moxa på nålen, eller på en bit ingefära som lades på huden. En speciellt hälsosam kombination, då även ingefäran anses som mycket läkande. Koppning innebär att vakuum åstadkoms i en”kopp” av bambu, med hjälp av en eldslåga som snabbt förs in i koppan. Sedan placeras koppan på det ställe som skall behandlas. Vakuumet gör att bambukoppan sugs fast, det blir ett”drag” i vävnaden.
Koppning används även i väst t ex för att mjuka upp stel vävnad med försämrad blodcirkulation. I Kina skulle man kanske säga”Stagnerat Qi och Blod i meridianen” Patienten och symtomen är desamma, men sättet att se på patientens problem skiljer sig.
Behövde något ordineras skrev doktorn ut en lämplig örtmedicin, som levererades direkt från sjukhusets mycket imponerande örtapotek.
Alltså arbetade Dr Wang traditionellt kinesiskt, men kunde använda sina västerländska kunskaper t ex vid diagnostisering.