4

På Madonna Inn vaknar man med skräckblandad förtjusning av de indiskreta färgerna och den svulstiga inredningen. Efter mitt morgonträningspass (eftergift till min personliga tränare, behövs här) begav vi oss på nya äventyr. Först fick vi vända på kuttingen och dra norröver mot Hearst Castle vid San Simeon. Definitivt värt besväret! Den excentriske och minst sagt kreative tidningsmiljardären Randolph Hearst har låtit dollarbuntarna rulla över kullarna. Resultatet har blivit ett palats där inget saknas och som slår det mesta i sin påkostade inredning och design. Här fanns allt från ett fantastiskt romerskt bad, en väl tilltagen filmsalong, ett zoo med afrikaimporterade djur (idag endast 75 zebror ”mingeling with the cattles”), tennisbanor, gästhus, enorma trädgårdar.. Efter att blivit slussade på amerikanskt manér och bussade upp till palatset blev vi proffsigt guidade i palatsets stora rum, inspirerade av romersk medeltida arkitektur. Imponerande!

Sen bar det av ut på vägarna igen. Landskapet runt Guadalupe erbjöd nu lite omväxling, man kan märkligt nog bli mätt även på oceanviews. nu tuffade vi sida vid sida med tåget mot dagens slutstation; Santa Barbara, dit vi anlände vid 18. Hamn, segelbåtar, strandpromenad, palmer, värme, fiskrestauranger.. Yeah! Vi valde snabbt ett mysigt hotell, Rosa Inn. Hungern ledde oss ut på en av pirarna. Där hittade vi Santa Barbara Shellfish Company och avnjöt husets musslor och lobster tacos. Flockar av pelikaner gjorde oss sällskap runt piren och atmosfären ger en vink om vad vi har att vänta under vår kommande tripp!

5

Jag började dagen med en jättevåffla från Rosa Inns frukostbuffé. Ett våffelkit med smetautomat och roterande järn automatiserar processen.

Idag hade vi för första gången en tid att passa när vi två skall bli tre; Kristinas syster Cecilia bosatt i Portland slår följe med oss. Sista biten av kuststräckan avnjöts nedcabbat förbi bland annat Malibu. Allt gick som på räls enda tills vi nådde Los Angeles International Airport – ett gigantiskt flygplatsområde. Här gäller både GPS och lokalkänndom för att hitta och inget av de hade ju vi. Efter att ha fråga oss fram tre gånger gled vi i alla fall precis i tid in på Alamos biluthyrning där vi lite sorgset lämnade tillbaka vår Chrysler cab. Men vår nya rymligare Cheva Impala var inte dum den heller. Allt gick som på räls och precis när vi packat om anlände Cecilia direkt från Portland.

Inchecknning på Hotel Carmel i Santa Monica. Med tanke på vår hittills höga upplevelsefaktor gällande hotellrum så höll ju detta rum måttet – fast åt andra hållet. Ett deppigt rum i brunt och utsikt mot varuhusets Nordstroms baksida. Men runt hörnet låg ju havet och lockade!

Efter shopping och besök hos frisören fixade Cecilia fönsterbord på fiskrestaurang nere vid strandpromenaden. Här skålade vi för kommande äventyr med en riktigt nice sunsetview.

6

Startade resans hittills aktivaste dag med en powerwalk längs Ocean Ave. Efter en sötsliskig frukost (hotellets continental) begav vi oss ner till beachen och mötte upp Kai, vår surflärare. Vi (åtminstone jag) undrade vad vi gett oss in på. Ingen av oss hade surfat förr, vågorna var väggar. Kai lugnade oss med att det var ”perfect circumstances”. Bara att ta sig igenom vågbrytningarna till lugnare vatten längre ut var en utmaning. Men när man väl fallit av brädan en gång (det gällde att paddla ut liggandes på magen) och tumlat runt visste jag vad som väntade. Det närmaste jag kom surfning var att ta en våg i magliggande och kasta mig av lagom nära beachen för att undvika att bli blåslagen. Vi fick sällskap av en säl som förvånad iakttog våra övningar – eller våtdräkterna i blanksvart…

En timme senare stod tre frusna men lyckliga surfare på stranden. Wow att ha gjort det! Efter en snabblunch på foodcourten på en stort närliggande centrum bar det iväg mot Hollywood, staden med en kartbild som ser ut som en radda filmtitlar och tv-serier. Under vår letande efter en plats som mycket väl skulle kunnat vara just det ”Sunset Ranch”, villade vi bort oss till Observatoriet i Griffith Park. Lyckat misstag, platsen bjöd på en strålande LA-vy, och möjligheter till distansbilder på The Sign. Med andan i halsen nådde vi sedan ranchen för att joina dagens sista tur. Riktigt behagligt att skritta på bergsvägarna nedan skylten. Hästarna tycktes förprogrammerade för detta ändamål, lugnare kusar fick man leta efter. Fick beröm av vår guide Robbie efteråt för att jag lyckats få min Angel att över huvud taget gå framåt.. Ranchen kändes väldigt mycket vilda västern med en hel del skäckar, frigående höns, hundar.. Kul! Dock tyvärr inte för Kristina som drabbades av en oväntad allergichock efter ridningen och fick ta sig till apoteket med tårarna rinnande. Vi avslutade dagen vägg i vägg med hotellet; på Asiaten Buddas Belly.

Fortsättning. Del 4

Bildgalleri