10

Någon gång ska det regna även I Palm Springs, och det blev just idag. Alltså en exemplarisk dag för en utflykt till närliggande Yucca Valley och Joshua Tree Park.

Men först – frukost! Och inte vilken som helst, utan serverad på IHop, USAs pannkaksställe nr 1. ”Awardwinning buttermilkpanncaces” på hög knappt synliga under berg av gräddtoppning. Till det serveras med fördel omelett, bacon och/eller korv. Jag var bara tvungen att fråga om jag fick en meny. Mycket underhållande och inspirerande för frossarbruncher! I rättvisans namn; det fanns lighta alternativ också.

Joshua Tree visade sig vara nationalpark med en påfallande exotisk touch, väl värt ett besök. Det påminde om ett månlandskap med imponerande klippformationer och en riklig förekomst av yuccapalmer och kaktusar av olika slag. Tydligen landets enda yuccabestånd av just den typen. Motstod frestelsen att ta en stickling för att fräscha upp mitt bestånd hemma, skulle behöva lite Yuccavalleyinspiration.

Efter lite hajkning och insupande av utsiktsplatsvy bar det sedan av mot The Spring;

A Natural Hot Mineral Spring Resort & Spa. Palm Springs har varma undervattenskällor med mineralrikt vatten som nyttjas i flera span I omgivningarna. The Spring är ett av de mer välkända, ett litet familjärt dito med pool och en riktigt varm och härlig jacuzzi. Jag testade en ”kombobehandling”, deep tissue och akupressur. Min massör Peage var utbildad I Palms Springs kan tänka mig att det finns underlag för en skola här. Suamaterapeut? Jag fick en bra behandling men som det kan vara I spasammanhang; trots uppmaning lade hon inte på det där lilla extra I akupressuren. Den asiatiska tjejen som gav mig behandling vid poolside på Hyatt var bättre. Men jag skulle helt klart kunna återvända till spat atmosfären var behaglig, tror de bjuder på ett skönt helhetskoncept.

Kvällen avslutades på restaurangen Pomme Fritte, med fransk-belgiskt koncept. Det blev en femetta. Cecilia o jag tog mmmmmoule frites. Vår servitör gjorde sig förtjänt av dricksen genom att rekommendera den smidigaste ökenvägen till LV, över och). Och det vinnande casinot (Flamingos). Vi får väl se I morgon, då knappar vi in Bellagio på GPS´n..

11

Efter ett skrivmål på Starbucks och vattenbunkring – gav vi oss som tre förväntansfulla kameler ut på vår ökentur.

Resan gick genom sömniga westernbyar som Amboy, Kelso och Cima. Våra diskussioner handlade om lämpliga (glassiga?) mäklarbeskrivningar på halvtidsutbildning förfallna hus inbäddade I öken in the middle of nowhere. Det mesta av färden gick just genom öken med ”no service”. Så kontrasten var total när jag fick äran att rulla Chevan över stadsgränsen och in I nöjesvärldarnas metropol, spelarnas Mecka och staden som inte utan anledning går under epitetet ”what’s happen in Vegas stays in Vegas”. Efter att personalen på sedvanligt serviceinriktat och effektivt manér hjälpt oss av med bil och bagage kunde vi börja vår andäktiga jungfruvandring genom Bellagios lobbyvåning (hotellet har 36 våningar och nära 4000 rum).

Hur ska man beskriva ett hotell (i detta fall Bellagio) i Vegas? Att komma undan utan förstärkta superlativ är förstås en omöjlighet. Smakfull, enormt, pompöst, påkostat, sinnrikt, ogreppbart? Allt och mycket mer förstås beroende på vilket hotell du befinner dig. Bellagio är klassiskt lyxigt med bland annat färska blomsterarrangemang som sitt signum. Hotellets egna florister skapar helt fantastiska specialkomponerade arrangemang av rosor, liljor, hyacinter, tulpaner. Inklusive en egen botanisk trädgård. De vi såg just idag måste kostat hundratusentals kronor. Hotellet hyser allt man behöver och väldigt mycket mer därtill. Fullt utrustat spa och fitnessavdelning, shoppinggalleria, restauranger i mängd, och förstås enorma casinon där storspelarna framlever sina dagar.

Vi beslutade oss för att testa gymmet, det var ett tag sedan jag närmade mig ett sådant nu. Storleksmässigt kunde det mäta sig med mitt eget, SATS Hornstull. Det var fullt utrustat med de senaste vikt- och konditionsmaskiner, och redskap för funktionell träning. handdukar (även ansiktsdito på isbädd) och hörlurar var bara att plocka åt sig.

Att vi var amatörer i Vegas avspeglades i vårt restaurangval. Eller rättare sagt; det conciergen valde åt oss. Vi var hungriga och det som fanns då (19 och inte vid 21) var Cirko, en italienare på hotellet. Säkert inte dyr med Las Vegasmått mätt, men som sved till ordentligt I relation till vad som serverades, och vad vi egentligen var intresserade av att äta. Grönsalladen var perfekt. Men pastan (papardelle med korv och svamp i mitt fall) badade i smör. Sådär. Fast man kan inte säga annat än att servicen var förträfflig.

Resten av kvällen och en bit av natten gick åt till att utforska. Coola Ceasars Palace, originalet. Planet Hollywood, Cosmopolitan. 1,5 dygn i LV är frustrerande kort tid. Men det mesta går att ordna med conciergens hjälp, så det bästa är att fixa en önskelista och se första besöket som en skön aptitretare inför kommande besök.

Jag gillar det snabba spänningsmomentet vid en roulette (och tror mig om att kunna sätta tak) (även om allt man tidigare gjort I den vägen svårligen kan jämföras med detta). Men är man I Vegas ska man förstås pröva lyckan, så det blev en stund på casinot. Croupiererna var tålmodiga och förklarade vid oklarheter. Minimiinsatsen var $10, men en mark (chip) är värd $1 om man så önskar. Såg även ett bord med 5 $5 som minsta insats.

12

Ett dygn i Vegas. Ett oskrivet blad, redo att fyllas med upplevelser. Och nu pratar jag inte om små vardagshändelser. Nej här går man ”all in” och hittar helst på nåt som passar under epitetet ”what happens in..”. Det är i alla fall så staden marknadsför sig och sitt rykte. Las Vegas – syndens näste. Och ska man orka med sådant så bör man ju vara i bra form. Så vi startade med ett pass på gymmet. Smakstart med lyxgym på dito hotell. Dock lite surt att de ville debitera mig $29 extra för en dusch (= inträdet till spa:t). Men – it’s Las Vegas. Efter dusch på rummet begick vi dagens (resans) felkalkylering. Vi bestämde oss för ett besök på outleten söder om The Strip. Men först frukost. Eftersom vi är i LV blev det följaktligen ett ytterligare besök på IHop, syndigt goda pannkakor. Vad vi dock inte riktigt tagit med i beräkningen var timslång pannkaksväntan och att outleten inte var lika intressant som vi trott. Samt att vi upptäckte att vår GPS var försvunnen. Efter väntande, letande och efterforskningar var plötsligt klockan 15. Dyrbar tid hade försvunnit och det var hög tid att kasta sig in i Vegas nöjesutbud. Vi promenerade längst The Strip till Hotell New York New York. Målet var den omtalade berg-och-dalbanan. Vet inte om jag är ovanligt lättroad men WOW vilken kick!! Hjärtat i halsgropen, inte en lugn stund och g-krafter som bräckte det jag hittills upplevt i den vägen. Tips: Tryck huvudet mot ryggstödet om du inte vill att detsamma ska förvandlas till flipperkula.

Med vår begränsade tid hann vi inte direkt skärskåda alla hotellbegivenheter längst The Strip. Men sfinx- och pyramidformade Luxor gick inte att undvara. Arkitekterna som fått de här uppdragen måste ju slagit knut på sig själva i skaparglädje. Efter att ha sett Luxor fick ordet ”loftgång” en ny innebörd. Sen vidare till en av Höjdpunkterna, bör inte missas: rooftop-baren på The Hotel. Vi pratar vy och goda drinkar.

Hungrig. Misstaget att välja en exklusiv restaurang på hotellet gör vi inte om. Istället gick vi tillbaka till NY NY och tog en burgare. Hann tyvärr inte ta fotmassage av de ambulerande massörerna på hotellet, det hade behövts.. Också en sak jag ska ta med mig hem. Inte nytt direkt men lite för osynligt i Sverige; massörer med stolar som ger korta behandlingar och kanske fotmassage. Perfekt på flygplatser, köpcentrum, hotell.

Nu hajpar jag visst allt som kommer i min väg. Men – kvällen event var verkligen Las Vegasvistelsens, och kanske hela resans, definitivt mest fascinerande och imponerande upplevelse. Elvisshowen med Cirque de Soleil på Aria. På Vegasshower snålas det inte in på något. Rekvisitan, effekten, scenografin, kompetensen..  Dansarna i Cirque var så synkade så man trodde nån stod med fjärrkontroll nånstans, som även kunde kommendera ”trotsa tyngdlagen”. De akrobatiska manövrarna såg både livsfarliga och obegripligt svåra ut; inget som bekymrade dansarna. Kul också at se alla bilder och filmer från Elvis karriär. I den obligatoriska shoppen inhandlade jag en knallrosa vist-shirt med paljetter..

Några snurr på rouletten blev finalen på en fantastisk dag, och resa!

Bildgalleri