30 december Mot Marocko med hamam i tankarna

Sitter på tåget till Göteborg, kanske något mer avspänd  än förväntansfull. Tror inte riktigt det gått in i medvetandet att min slutdestination, efter en övernattning i Göteborg, är Marocko. Inget konstigt med det. Landet är nuförtiden ett chartermål som andra, ungefär på samma breddgrad som Gran Canaria och med en högsäsong som passerats med några månader eller så. Snarare för att det under de senaste veckorna sett mörkt ut på resefronten, inget lämpligt sista minuten-alternativ uppenbarade sig. Jag började ”ångra” att jobb och annat styrt bort två spännande resemöjligheter under hösten. Men så gav ett besök på Vings sida för ”desperata” utdelning, och här sitter jag nu ganska skönt oförberedd, som man kan unna sig att vara på en charter. Har inte läst på speciellt mycket om landet, utan ska låta mig omslutas av charterpersonalens trygga kunnighet, troligen inkluderande välkomstmöte. Nu är det återhämtning och laddning inför kommande jobb som gäller, då är det ju perfekt att resa på det här sättet. Och en viss förväntan finns nog ändå beträffande upplevelser. ”Arbetsskadad” som jag är ligger en daglig hamambehandling bra till på listan. Har hört att denna exotiska bad- och massagetradition ska vara djupt rotad i Marocko, längtar redan. Lite sol på det skulle såklart inte sitta i vägen. Har två böcker med som jag efter denna resa bör kunna förpassas till ”lästahyllan”, nämligen ”Nextopia” av Micael Dahlin och ”En helt annan historia” av Håkan Nesser. Sammanfattningsvis; lika delar doser kroppslig/mental relax i hamamet, en kopp te marknaden i Marrakesh och en dos Dahlin om dagen känns just nu som receptet på en fullödig semester!

31 december Mosaik och mousserande i Agadir
På flygplatsen lyckades jag med nöd och näppe hålla mig undan från nyårserbjudandet ”liten cava, fruktsallad och chokladbit för endast 99:-”. Blickade ett år tillbaka i tiden då jag trappade ned inför min panchakarma i Sri Lanka, och min då mycket strikta inställning i kost- och dryckesfrågor. Med hjälp av det och ett öga på klockan (06.30) bestämde mig kvickt för att en kopp te nog var ett bättre alternativ. Flygresan tilldrog sig i bästa (sämsta) ”Ryan”-stil. Alltså trångt. Man anpassar sig ju till allt; som till exempel kabinpersonalen till trånga ytor. Det finns en kroppsställning för alla situationer kunde jag konstatera efter en stunds studier. Började fundera över en specialskräddad ergonomiutbildning för just kabinpersonal, med kreativa inslag.

Väcktes ur dagdrömmeriet av en vänlig flygvärdinna med dryckesvagn. . Jag lösgjorde mina knän från sätet framför och konstaterade att min kropp var i behov av syretillförsel. Det blev (förutom lite stretching såklart) en Pickolopommery innan landning. I antågande…

På Residentia Yasmina blev jag tilldelad en liten lägenhet i Marockansk orientaliskt stil; mosaikmönstrat kakel på väggar, socklar och möbler och en hästskoformad dyscha längs med hela vardagsrummet. Det fanns också en balkong med vy över den palm- och poolförsedda innergården. Trivsamt, bra början. Efter några timmars stärkande sömn var jag beredd att ge mig ut i den Agadirska nyårsnatten. En ganska lugn sådan, kunde snabbt konstatera att såväl barnfamiljer som yngre förmågor lyste med sin frånvaro. Jag vekade representera turisternas medelålder. Alltså medelåldern.. (suck).

Vandrade ned till den sju kilometer långa strandremsa där restaurangerna låg tätt, och valde ut ett ställe på måfå. Servitören hälsade mig glatt välkomna på svenska. Den matmässiga behållningen på detta turisthak blev den Marockanska  rätten ”Pastello”, en slags inbakad kyckling. Inte så tokigt, i alla fall annorlunda. Huvudrätten blev jag tvungen att snabbt lägga till handlingarna, lät mig istället underhållas av Marockansk traditionell ”skakdans”, utförd av en äldre man och en pojke iklädda vita kaftaner. 5 dirham senare vandrade jag ut i natten och kunde konstatera att ska man uppleva det ”äkta Marocko” ska man nog vara någon annanstans än just här. Detsamma gällde om man önskade en hejdundrande nyårsstämning. (Vilken kanske fanns på nattklubbarna, ska erkänna att de lämnades oprövade på väg hem). Från balkongen kunde jag bevittna nattens enda fyrverkeri, precis vid tolvslaget.

Happy New Year!

 

Vidare till del 2