Indien, tigersafari och ayurvedaretreat 2008

Kan en VD ta time-out?

Man ska leva som man lär heter det. Själv har jag i ärlighetens namn främst levt utefter ett förhållningssätt som min mellanstadielärare generöst lärde ut. ”Lev som jag lär, inte som jag själv lever”.

Jag driver sedan 20 år tillbaka massage- och friskvårdsföretaget Ugglapraktiken AB. Att utveckla det företaget har i sig varit en spännande resa som så småningom kommer att få sin egen skildring. Situationen är speciell för en ickeakademiker med ett växande företag. Som autodidakt är det viktigt att ta hjälp med sådant som inte ligger i ens egen kunskaps- och intressesfär. Stressymptom kan komma som en objuden medresenär hur mycket man än predikar antistress.. Som grundare för ett företag som expanderar är det svårt att inte själv fastna i fällan. Problemlösningar, siffror och strategier snurrar i skallen utan att ta hänsyn till 40-timmarsvecka. Så efter 20 år med massage och friskvård i skallen bestämde jag mig för en förändring. Det är sällan man får tid för någon riktig eftertanke. Efter att ha processat det faktumet en tid tog jag beslutet att det är dags för en ”time-out”. Exakt hur det skulle gå till visste jag inte, bara att det var en nödvändighet ur flera aspekter.

Time-out, visst – men hur?

Få saker är omöjliga, det har man lärt sig.

Lösningen blev att kombinera min paus med en översyn av Ugglapraktiken. Personal, ledning, ekonomi och försäljning. Det mesta alltså. En beslutskedja som startade ett par år tidigare resulterade nu i att planen sattes i verket på ett ganska så radikalt sätt. Jag skulle metalt få klara av att någon annan tog beslut om mitt ”barn” under min bortavaro. Förhoppningsvis skulle det resultera i en nytändning både för mig och mitt företag.

Så – ett par månader efter det att jag tagit beslutet var förberedelserna klara. Jag skulle nu lugnt kunna ta några månaders paus i lugn förvissning i att företaget sköttes på bästa sätt. Dels av vår erfarna och duktiga personal, dels en konsult som jag handplockat för ändamålet. Nu var det bara för mig att lägga prestige och annat på hyllan och acceptera att jag delvis skulle släppa mitt barn i andras vård under en period.

En sak var jag helt säker på. För att under en period kunna ”släppa taget” om jag fick rejäl distans, såväl mentalt som fysiskt. En resa ”långt bort” torde uppfylla de kraven. Slutligen föll valet på Indien, där jag fick möjlighet att under en månad kombinera två gruppresor. Första etappen förlagd i norra Indien, tigersafari i två nationalparker, kryddat med så väl kulinariska som kulturella upplevelser. Som utbildad djurvårdare och gammal djurparksarbete skulle jag säkerligen här få mitt lystmäte. De sista två veckorna skulle tillbringas i Kerala, på ett ayurvediskt spa. Passar väl in på min friskvårdarprofil. Och på alla andra också för den delen, lät fantastiskt!

Jag skulle också inträda i två grupper, även det en utmaning för mig, den borne solospelaren. Det här måste vara rätt!

Sagt och gjort. Några intensiva veckor i början av året gick åt till planering och överlämnande inför min tillfälliga abdikering.

Och så – den 14 februari fick jag ett hjärtligt och bubblande avsked av mina kolleger och lämnade praktiken för en längre period än jag någonsin gjort tidigare.

Resan kunde ta sin början.