1

Vi tog frukost på Coffee for the People. Personligare än Starbucks. Kanonbagel och yoghurt m färsk frukt med onyttiga flingor. 9.30 gick båten mot Angel Island. (Det enda som fanns tillgängligt för Alcatrazintressenter var kombobiljetter. Boka minst två dagar innan!). Soligt men jättekallt. Ön bestod främst av gamla militäranläggningar, förfallna. Frodig grönska och fotovänliga vy mot Golden Gate- och Oaklandbroarna. Bonus för fängelseintresserade var en skymt av San Quentin. En superamerikanska körde runt oss i ett eltåg på hjul (tram). Hon hypade ön och beskrev allt som var äldre än 50 år som historiskt och ön som ett unikt naturreservat. Lätt överdrivet, väldigt amerikanskt och kul. Men behållningen var The Rock. Otroligt autentiskt, som med vaxhuvudena i cellerna som vid rymningen. Det som förvånade mig var att maten höll så god kvalitet (på den tiden alltså). Men matsalen var det farligaste utrymmet med knivslagsmål etc.

På kvällen träffade vi min vän Erika på Roys på Mission St. Hawaiianskt kanonställe med afterworkpriser på drinkar och tapas endast $5 för rubbet. Rekommenderas verkligen! Erika bor i Walnut Creek. Mikroklimat nästan alltid fint väder. Fascinerande, 30 min med tåg från kalla SF, Erika fick ha med sig vinterjackan (typ tunn täckjacka). Erika och jag lärde känna varandra 2004 när jag inspirerades av att hon jobbade som ambulerande massör på Manhattan. Hon jobbar fortfarande som massör och PT. Jag lät mig uppdateras lite om livet (som massör) i Walnut Creek, väldigt långt från Kungliga Söder..

2

Dags för uppbrott från vår vistelse i fredens högborg Red Victorian. Vi startade dock dagen med en promenad i Golden Gateparken. Vi hann se en bråkdel av det vidsträckta grönområdet. Den japanska delen med tehus och körsbärsträd passerade vi, rekommenderas. Liksom även en promenad i AIDS memorial park. Stillsamt och vackert med minnesinskriptioner i stenarna. Jag kände mig småkrasslig – jetlag och kylslagen båttur i går, så vi tog det lugnt, småshoppade. Vid 13 var vår Chrysler Convertible startklar och vi började vår resa söderut. Efter att ha tagit oss ur staden, ca 40 min, var vyerna rena skådespelen. Magnifika kullar, klippor, sanddyner, hav och Vågor. Vi stannade till och plockade lite drivved på en strand, sedan direkt till Monterey, tog ca 3 timmar. Efter visst debatterande runt hotellval tog Kristina det ypperliga beslutet att välja Monterey Bay Inn och balkong med full havsvy. Inte resans hittills billigaste beslut men det bästa! Från de sköna sängarna spanade vi havet och lyssnade på dess ljud; måsarnas skrin och sälarnas ”ynk”. Precis i viken under fönstret låg en säl på rygg och åt fisk. Vilket påminde oss om att vi var hungriga. Vi tog oss till Fishermans Wharf och valde rätt igen, Domenicos in the Wharf fiskrestaurang. Vi njöt av räk- respektive scampipasta, veteöl, chokladmousse och pricken över i; hemgjord Limoncella för att smälta maten. Sen somnade vi lika gott som två mätta sälar.

3

Ett litet blått piller (jetlag!) och en stor blå ocean åstadkom en förstklassig sömn. På morgonkvisten blev min sömndruckna blick lite piggare när den mötte två nyfikna sälögon i viken! Vid 09 levererades frukost på rummet; lyxigt! Den var dock lite märklig i sin sammansättning, slimlight yoghurt, lite frukt, ett hårt hårdkokt ägg och mjuk pepparkaka (=continental. Hade föredragit croissant..). Men kaffet var gott, likt allt dito vi hittills druckit.

I Monterey ville vi inte missa USAs största akvarium. Platsens marina miljö har skapat ett imponerande, gigantiskt och mycket pedagogiskt uppbyggt akvarium, där det faktiskt känns som man står mitt i havet, omgiven av hela näringskedjan från plankton till hammarhaj. De hade gjort en extra djupdykning i maneternas värld, fascinerande! Sen cabbade vi ned och begav oss mot Hearst Castle. Och nu var det miljön ovan jord som visade sig från sin vackraste, mest dramatiska sida. Kan bara stämma in i den euforiska kör som strör superlativet över denna sträcka av Highway 1. Kullar, dalar, floder, sanddyner, häftiga bränningar. Man ville stanna överallt och fota. Till slut blev det konstant fotoläge; tvärstopp! Vi hamnade i en bilkö med oklart upphov. Det talades om sliderock och att vägen skulle stängas av i två dar.. Dock, efter någon timme började det rulla och vi passerade ett vägarbete i det enda öppna körfältet. På ändra sidan slingrade de köerna kilometerlånga.. Vi firade utebliven vägavstängning med en burgare på Big Sur river Inn. Riktigt mysigt ställe mer flodvy på baksidan. Stärkta av jenkarenergi tog vi oss till Hearst bara för att konstatera att alla turer var utsålda. Ville inte missa så vi bokade morgondagen.

Efter Budweisserbunkring i Cambria var next stop Kaliforniens kitchigaste inkvartering? Hotell Madonna Inn. Alla rum är lika galna i sin överdesign, Hideaway var inget undantag. Här vårdar de ömt sitt varumärke, allt går i samma stil och allt är brandat. Härligt! Vi tog oss till caféet som inte var lika extremt (och dyrt) som matsalen. Efter en koll i vinkällaren och shopparna var det läggdags. Somnade gott även utan vågornas brus, konstaterandes att mer skilda hotellstilar än Madonna Inn och Monterey Bay Inn får man leta efter.. (och den sistnämnda hade ju heller inte värmeslingor i toasitsen).

Fortsättning. Del 3

Bildgalleri