Dagbok från en ayurvedakur på Sri Lanka

28 december: Dubai International Airport

Sitter i flygplatsloungen i Dubai och ska nu för tredje gången försöka påbörja min dagbok från Sri Lanka. Har nämligen inte ännu riktigt blivit kompis med min coola lilla nootebook; mitt livs första PC. Enligt min planering perfekt att använda för dagboksskrivande under resa. Till bildskärmsformatet påminner den en del om min allra första dator, en Apple Basic 2. (Nostalgi).

Lounge, ja. En ny upplevelse som kräver plastkort. När jag senast var i Indien glömde jag denna lilla detalj hemma och kunde inte, som på denna flygplats, få en gratis Clubsoda behagligt separerad från det myllrande folklivet. Då blev jag istället ”tvungen” att låta mig suktas i taxfree, jobbigt för en shopaholic. Nu är det ”bara” gratis skumpa som jag sneglar på, fortfarande med en tendens till snålvatten. Men det är dags att vänja sig av med sådana laster. Nu väntar drygt två veckor med ”panchakarma light” och en ny livsstil beträffande mat och dryck.

29 december, 22.00: Nyanländ till Dalmanuta

Nu frångår jag den ayurvediska filosofin. Dalmanutas ägare Peer Franzén instruerade mig nämligen nyligen att kl. 22 ska lampan var släckt för att pittasömnen ska kunna inträda på bästa sätt. Jag väljer att frångå denna princip då jag redan lyckats slockna tre gånger sedan jag ankommit till detta lilla paradis precis vid Bentota River, i byn Aluthgama fem mil söder om Cololmbo.

Per Fectman och Chamal (gäst- resp. säkerhetsansvariga, båda egentligen allround beträffande det mesta) hämtade upp vid flygplatsen. Efter två timmar i den ganska intensiva (men jämfört med Indien lugna) trafiken stod jag i min bungalow som skulle komma att bli mitt hem i över två veckor. Kändes som om jag med lätthet skulle kunna anpassa mig till det. På sängen fanns ett välkomnande meddelande skrivit till mig med hjälp av blommor och stjälkar. Vackert och ovanligt, tydligen en Sri Lankesisk tradition. Jag träffade på Peer vid poolen, och han visade runt på sina ägor. Han köpte marken, då träsk och vildmark, för drygt fem år sedan och har på denna tid byggt upp hela hotellområdet med organisation, personal, inventarier. Detta i ett land där inte mycket beträffande administration, byråkrati etc. fungerar som vi är vana vid.

Området är uppbyggt likt en lankesisk by, och innefattar nio bungalows, restaurang, en behandlingsavdelning samt två trädgårdar som gjorda för kontemplation; Silent garden och Herbal garden. Den sistnämnda med över 200 örtväxter varav många används i såväl matlagning som behandlingar.

Lunchen stod härnäst på programmet, jag kände igen vissa av vegetabilierna från Kerala; pumpa, ”Ladys finger”, Dhal, Bitter gourd med mera. I Kerala hände det att jag längtansfullt spanade mot fiskrestaurangena i omgivningen. I både Kerala och här i Aluthgama kan man få kulinariska upplevelser i fiskväg, regionerna är kända för det. I Kerala var dock menyn strikt vegetabilisk. Här har man en mer tillåtande syn och fisk finns på med i utbudet. Inte mig emot.

Efter rundvandringen väntade fotmassage. Härligt! Jag somnade efter fem minuter, resan tog väl ut sin rätt. Och även vissheten om de nya, sköna rutinerna. Släpade mig till vilstolen utanför min bungalow och fattade Magnus Ugglas ”Jag hade en gång en blogg” (en av de 10 böcker som bidrog till min alltför väl tilltagna bagagevikt). Och somnade nu om möjligt ännu snabbare (ta det inte personligt Magnus, boken är stor underhållning!) Tredje tillfället var på sängen, nästa station innan jag med ett ryck vaknade upp, skakade av mig boken och förpassade mig till middagen. Maten, tillagad av den skicklige och härlige kocken Atuyeh smakade mycket bra. Ett extra plus för kryddningen, ayurvedamässigt väl avvägd, men med sting. Till vegetabilierna serverades tonfisk. Som jag nämnde var mathållningen mer strikt i Kerala. Här är maten mer ”doshaneutral”, om det är något som definitivt ska undvikas så blir man informerad om det. Så även om vad som passar bäst för ens specifika konstitution. Annars, skulle det visa sig, är doktorn av åsikten ”lagom är bäst”, vilket ju faktiskt stämmer för det mesta.

Under middagen, till cikadors och geckoödlors särpräglade läten fick jag en underhållande introduktion i livet på Dalmanuta. Både Peer och Per verkar vara kunniga, entusiastiska herrar som brinner för det de gör som snabbt får en att trivas. (Var och en på sitt sätt). Allt sammantaget bra förutsättningar för mig att nå mitt mål; tappa 5 kilo och hålla fast vid det genom nya rutiner och vanor. (I Kerala lyckades jag bra med det första konststycket, dock något sämre med det sistnämnda..)

Vidare till del 2