5 jan

Här i Mae Phim är det legio att ha ett fortskaffningsmedel. De allra flesta har (vältrimmade) moppar. Är man fler än två är det moppe med sidovagn som gäller. Vagnen är bekvämt inredd med bänkar som rymmer en medelstor familj. Mycket praktiskt!

Vi hyrde en ”standard”, så jag blev skjutsad till beachen av den forna motorcyklisten Kristina, som tycktes få blodad tand igen!

Det finns alltid en bra anledning att gå ut och äta (förutom den livsuppehållande funktionen förstås).  Just idag var det Liselottes grannar Katarina och Kjells sista kväll. Detta par hade rest runt en hel del i Thailand då de upptäckte Mae Phim i en monter på en turistmässa. De slog till osett vilket de inte ångrat. Vi ringde till Kalle på Restaaurang Tequila som skickade hämtbilen. Ett praktiskt system för de som faktiskt inte har den där moppen, eller inte vill köra. En av Tequilas specialitet är Massaman, som bidrog till ännu en lugn, trevlig och välsmakande kväll!

6 jan

En dag på Koh Samed! Vi tog bussen till Ban Peh, därifrån speedboat från hamnen. Ett annat billigare men långsammare alternativ är att ta den allmänna båten från piren till hamnen på ön. Men nu landade vi galant på en av denna mycket populära ö’s mer kommersiella stränder. På Koh Samed finns något för alla, på vägen passerade vi en ”honeymoonstrand” där lugnet rådde, vattnet var turkost och omfamnade troligen en mer luxuös hotellanläggning. Men vi kryssade mellan massörer och försäljare med sikte på att få tag på fem solstolar, Linglings kompis engelsk/thailändska Lucy är också med. Efter en fyraårig vänskap dem emellan är nu Lingling flytande på engelska och på gång med thai!

Snart satt vi på rad med en fotmassör var framför oss, och fortsatte att njuta av det enkla livet!

Jag kan bara konstatera att jag inte har några som helst problem med att koppla av på en beach med massage, lunch och bad som enda distraktion. Känns bra att man inte drabbas av den stora tristessen och rastlösheten som gänget i Marguerite Duras bok ”De små hästarna i Taraquinia”, mammas julklappsbok som jag tar mig igenom på stranden. Har tänkt plocka fram jobb och dator när jag blir ensam. Men tills dess är det tack och lov ett par dagar!

Dagen avrundades på Villa Bali inne i byn. En ytterligare restaurang med ett praktiskt eget taxisystem. Vi åt med Sonia och Anders, Liselottes grannar och våra nyfunna vänner. Anders hälsade på en kompis för några år edan, och var då rätt frågande till varför han valt Thailand som semestertillhåll, lite osmidigt.. Men efter ett besök så var han fast, och ägde snart en egen lägenhet. Sonia är italienska så de har ett gediget jobb med att lägga upp och synka semester/resschema. Känner mig privilegierad som kan styra mina arbetstider själv, egentligen som gjort för att jobba på annan ort ibland..

7 jan

Efter en skön dag på Cola Beach med fruktfrukost och fot/skalpmassage av vår favoritmassör var det dags att ta en sista middag med Liselotte och Lingling, som inatt åker tillbaka till ett insnöat och kallt Sverige. Det blev Tequila även i kväll. Är man på det humöret kan man här få en rejäl wienerschnitzel då chefkocken är tysk.

Vad tomt det kommer att bli efter Lingling och Liselott, de har hjälpt oss att ordna en kanonsemester i ett skönt tempo. Och att ha Lingling omkring sig är toppen. Hon är som fisken i vattnet i alla lägen, inte bara i den älskade poolen på SeaView.

8 jan

Kristinas sista dag, självklart heldag på stranden. Lustigt nog är det helt tomt där fram till 09, så vi njöt av att ”äga” beachen någon halvtimma. Kristina var inte glad över att behöva lämna. Thailand var ett oskrivet blad för henne men mmmat, klimat, människor och massage fick även henne på fall!

Efter Kristinas avfärd måste jag till viss del krypa ur myspuppan och plocka fram datorn. Men utan andra ”störande moment” från livet därhemma bör man kunna bli riktigt effektiv här några timmar om dagen.

9 jan

Idag beställde jag pedikyr hos ”Paranaya”, den lilla öppna mottagningen stationerad på Cola. Den behandling jag fick dag ett penetrerade inte många hudlager, nu är fötterna som innan. Men på Panaya kunde de sona saker efteråt gled jag fram som på två ”barnrumpor”.  Men resan dit var inte lätt, för en gångs skull satt jag stel som en pinne. de plockade nämligen fram ”osthyveln”, som min terapeut febrilt bärjade behandla mina hälar med. Efter en smärtsam incident för ett antal år sedan hos en fotvårdare som jag inte gick tillbaka till (för jag kunde inte gå) har jag ”hyvelfobi”.

Efter beachen var jag bjuden till Sonia och Anders. De ska vidare till Bangkok och Hotel Shangri La i morgon och inbjöd till lite förfriskningar på sin takaltan med vidhängande pool. Anders gav en så målande beskrivning av detta sitt favorithotell, så jag bestämde mig för att ta reda på om det stämde! Ett dygn i Bangkok kommer att få avsluta min Thailandsvistelse.

10-11 jan

Överansträngde mig inte.