12 jan

Kunde till min (och många andras) förvåning konstatera att det regnade! Det varade fram till lunch och är ett ovanligt fenomen för årstiden. Vid lunch var det över, då blev det en sista tur till Cola Beach där jag spenderade några härliga timmar. Avslutade min tredje bok för semestern (och sen jag vet inte när..). Mycket nöjd. Har varit bra läsning också: Bodil Sjöströms ”Route 66 går till Trollhättan”,  Marguerite Duras ”De små hästarna i Tarquinia” och nu senast ”Delhis vackraste händer” av Mikael Bergstrand. Den var en orgie i underfundiga formuleringar, liknelser och beskrivningar och humor. Lite en ”Shantaram” i överklassmiljö. Perfekta semesterböcker alla tre.

Sedan avslutade jag min massageföljetong med den bästa fotmassagen hos Panaya på beachen!

Klockan 17 kom Calle från Restaurang Tequila och hans kollega Harold och hämtade mig. Förutom restaurangverksamheten driver de ett byggbolag som uppför ett nytt bostadskomplex http://www.maephimoceanbay.com/en/ med hus och lägenheter i en väldigt genuin miljö, alldeles intill en fiskeby med hyddor, hus på pålar och en liten hamn. Som en kuriosa är det också mycket nära kungens (svenskes alltså) thailändska tillhåll. Klart mer exotiskt läge än Seaview, men också mer ”off”. Kändes omöjligt att föreställa sig det nya komplexet där mitt ibland hyddor, thailändska fiskare och strykarhundar. Men något säger mig att den som slår till nu får något utöver det vanliga. Efteråt käkade vi tillsammans och Calle berättade engagerat om sin livsvisdom; ” den fjärde vägen”. Blev nyfiken, det blir att beställa en bok.

Så avslutades min sista kväll i Mae Phim. För denna gång!

13 jan

Efter frukost blev jag upphämtad av Anruts kollega, och körd till Hotel Shangri-La, Krungthep Wing. Anders hade placerat mina förväntningar på en rätt hög nivå, var i princip beredd att ha en butler vid min sida under hela vistelsen. Så blev det tack och lov inte, men snudd på faktiskt.  Hotellet låg hästlängder före allt jag upplevt hittills, Bellagio inräknat.

Jag tror att det bland annat beror på att KTW känns mycket mindre än det är; aldrig köer hos concierge eller reception, personligt och professionellt bemötande i alla lägen. Inklusive en servicegrad och generositet som man sällan upplever. Allt för ett högst moderat pris i svenska mått mätt. Efter ett personligt och engagerat mottagande direkt vid ankomsten blev jag visad till rummet. Det var lyxigt galant med allt man kan tänkas behöva. Jag mumsade i mig makaroni och färsk exotisk frukt på balkongen mot floden. samtidigt som jag funderade på vad jag skulle hitta på i Bangkok. Ett alternativ var att bara sitta där och studera båtlivet, ett underhållande skådespel. Shuttleboats, longtailboats, färjor och andra färdmedel i ständig rörelse.

Ville man nyttja hotellets gratisfasciliteter fullt ut så serverades afternoontea från 14.30, följt av canapéer, småvarmt och drinkar/vin från 17.30. Parat med frukosten innebar det att man kunde avsätta stora delar av sin tid till högklassig ”gratisätning”!

Nåväl, motvilligt tog jag mig ur det vänliga hotellet och ned till piren ”Sathorn” där jag fångade en longtailbåt för en färd på kanalerna; ”klongerna”. Jag brukar vara på min vakt, fast här blev jag lurad och betalade ett överpris. Men jag fick en privat båt som körde runt mig en stund i kanalvärlden där familjer framlever sina dagar och utför sitt arbete i enkla boningar i anslutning till vattnet.

Min longtailskeppare gjorde ett break vid en orm- och krokodilfarm som jag ville se. De hade ett mindre zoo också med små, mindre tilltalande burar. Jag fick bevittna en ormshow där ”ormtjusare” stressade kobror och andra giftormar till anfall. Ormarna hade tänderna kvar och kobran var inte ”mjölkad”, det hamnade på plussidan.

Väl på båten bad att få hoppa av vid WatPo, det templet ville jag inte missa! Förutom det stora tempelkomplexet och den liggande jättebuddan så ville jag förstås besöka den kända massörutbildningen. En WatPo-utbildad thaimassör borgar för kvalitet, det är ett tungt varumärke här, och för övrigt i hela världen. Även vi ”faranger” (=främlingar) är välkomna, tydligen bara att anmäla sig när man anländer.

Ett tips– gå direkt till massageavdelningen och börja köa! Jag fick vänta en stund men det var det värt fick en riktigt duktig terapeut. Bästa thaimassagen hittills. Med tanke på att hon var helt nybakad från skolan förstår man dess goda rykte! Ägnade ändå en tacksam tanke till vår massörcertifiering därhemma. Att sätta igång och jobba med en så pass kraftfull teknik så snabbt i kombination med att inte ställa en enda fråga till klienten är inte riktigt i linje med hur vi arbetar.

Tog flodbåten tillbaka till hotellet och kunde slå mig med i Riversidelounge

Med en tallrik dignande av kanapéer, alltså vårrullar, minipajer, kycklinglår, minidimsun, sallader och mycket annat. Härligt!

Hade hört talas om nattmarknaden Asiatique på andra sidan floden. Tack vare att Shangri-La har shuffleboat direkt dit från den egna piren hann jag gå en timme där. Otippat kom jag därifrån med en designad väggklocka av thailändskt fabrikat, och lite annat smått och gått. Var nog tur att jag bara hade en timma..

Avslutade dagen i baren smuttandes på en Singapore Sling. Check!

14 jan

Sista dan i Thailand. Tycker jag har lyckats bra med mitt uppsåt att unna mig själv friskvård, och livsnjutning i största allmänhet Varvtalet har gått ned och jag känner mig redo att höja det igen. :). Alltså ge mig i kast med våren på Ugglapraktiken, som av allt att döma kommer att bli – innehållsrik. Så mycket på agendan har vi aldrig haft! Men först ska jag njuta Bangkok några timmar till.

Efter en frukost där absolut ingenting saknades tog jag mig till hotellets poolområde. Jag tror aldrig jag blivit så uppassad. Och framför allt aldrig känt mig så trygg! Kunde räkna till tre lifeguards runt den grunda, glest befolkade poolen, varav en satt uppflugen i ett torn, spanandes. I ett hörn tillverkades isglass, ett projekt som krävde tre personers inblandning. Under hela min vistelse vid poolen blev jag uppmärksammad, fick vatten påfyllt, blev försedd med smoothies, frukt med mera. Jag lät skämma bort mig, låg i en solstol och spanade över flodens båtliv flera timmar. En eftermiddagspromenad blev det dock. Jag gick över bron till andra sidan floden och belönades med att hitta en riktig oas där under bron. En sportpark där alla tänkbara idrotter utövades sida vid sida. Ett stort gym, thailändska versionen av Friskis & Svettis, badminton, löpning, thaiboxning, fotboll.. Allt utfört i den grönskande parken, bland loja hundar och med floden och Bangkoks skyline som fond. Läckert! Nästa gång tar jag med träningskläderna.

Sedan var det dags att återigen ta mig an den dignande canapéebuffén, som såg lite annorlunda ut idag. Jag tog en läskande avskedsdrink och kände att, ja hit tar jag mig verkligen gärna igen. Shangri-La har lyckats proppfulla sitt varumärke med positiva associationer!

Väl framme på flygplatsen blev det fotmassage! Dessvärre en av de sämre jag fått här, utförd av en tjej utan utvecklad känsla i händerna och riktig koll på anatomin. Självklart varierar kvaliteten, och jag tänker med ett lyriskt leende på min fotmassagen på Cola beach och thaimassagen på WatPo!

Tack sköna, vänliga Thailand för denna gång, nu åker jag hem till ett iskallt  BNvinterlandskap.  Och hoppas att mina solceller har lång hållbarhetstid! 🙂

Se fler bilder här.