Marocko nyår 2010 del 4

Onsdag
Sista hela dagen i Marocko, måste uppmärksammas på något sätt. Jag hade tänkt förlägga den till en solstol på stranden, men vädret satte stopp för dylikt. Det blev istället en skön frukost  vid Nya Marinan,  en betydligt charmigare och nyare del av Agadir än det som raskt byggdes upp efter jordbävningen.

Senare beslutade jag mig för att försöka genomföra mitt hamambesök nr två. Hade ju egentligen tänkt förgylla varje dag med ett sådant men så blev det ju inte. Delvis beroende på att det inte är helt lätt att hitta. Nu var jag i alla fall utrustad med en stadskarta med tre kryss, tre presumtiva mer lokala hamaupplevelser. Jag styrde kosan mot det första krysset. Det blev en rundvandring på tidigare obesökta gator, föga förvånande mindre turistinvaderade än stråken runt hotellen. Intressant att upptäcka lite marockanskt vardagsliv. Små affärer med allehanda specialiteter trängs med hål-i-väggencaféer och restauranger. Specialiteten Tajine, en gryta, vegetarisk eller med kött, tillagas i ett lerkrus over öppen eld (eller snarare på gasspis), bjuds ut frekvent. Det har hunnit bli en favorit, speciellt om man vill undanhålla sig från kolhydrater och stekfetter. Och det vill man ju. Och sedan tydligen kompensera det med härligt smördegiga croissanter på morgonkvisten.. Gatorna frekventeras av en  del tiggare, men det råder inget direkt armod som det verkar, kan knappast jämföras med till exempel städer i Indien. Både tiggare och försäljare är också betydligt mindre extroverta än på många andra ställen. Man slipper oanständiga påhopp. Om det beror på den rådande religionen eller något annat låter jag vara osagt…

Nåväl,  tack vare min excellenta kartläserska stod vi så småningom utanför  en anonym entré med en skylt som eventuellt kunde tydas till hamam. Jag gjorde ett försök, och kom direkt in i ett varmt kakelklätt rum där det droppade från taket, och som mycket väl kunde vara själva tvagningsytan. I ett hörn satt en fullt påklädd kvinna och intog lunch tillsammans med sina barn. I sådana här lägen är det en balansakt mellan våra västliga krav på hygien och annat och en lockelse till det genuina, klart man vill veta hur det egentligen kan vara. Men det här stället lämnade jag oprövat, och plockade fram kartan igen med sikte på nästa kryss.

Jag tog mig fram ytterligare några kilometer, innan nästa hamam lyckades lokaliseras. Denna gång hade jag mer tur. Jag blev visad in i en reception i en miljö som låg emellan spa och badhus. Det var inga problem att få drop in-tid trots att klockan passerat 17. Här var det gör det självprincipen som gällde för intvålning, dock med samma såpaliknande svarta olivtvål som senast. Tvagningsproceduren påminde om den man utför i japanska yasuragis (min enda erfarenhet är dock Hasseluddens spa). Det kändes lite ceremoniellt där vi satt på låga pallar i ett rum som påminde om en våtbastu. Men det var förmodligen inte tanken, detta är ju mest praktiskt inriktat. Efter tvagningen tog skrubbningen vid. Den utfördes i ett stort rum med sex stora keramikbänkar med handtag i ändarna. Mycket ändamålsenligt. Skrubbningen var effektiv, varken den eller inredningen var turistanpassad utan genuint rå och rak. !0 minuter tog det för tvagerskan att göra sitt. Kraftfullt!

Efter att ha fått en värmande kopp té visades jag in till massören. Denna gång blev jag inte missnöjd. Massagen gick i linje med skrubbningen, bestämd, djupgående och säker. Efter denna kombination kändes det som jag fått uppleva det en typisk hamambesökande marockan får göra. Riktigt bra, rekommenderas!

Vid frukosten hade jag spanat in Restaurang Madrogad vid Nya Marinan. Såväl innan- som utanmätet, menyn och läget såg tilltalande ut. Så efter en stunds post-hamamvila hoppade jag in i en taxi. Regnet var ihållande och strandpromenadens bilväg hade förvandlats till en flodfårasom förde mig till en fiskrestaurang med klass! Atmosfären och miljön skilde sig markant från de jag hittills besökt, denna kunde lika gärna legat på Manhattan. Personalen var helt klart ”typecastad”, och många. Till förrätt avnjöt jag  tonfiskcarpaccio med kapris och arganolja. En pikant lite märklig känsla att smakassociera oljan med den nötaktiga doften från den ”lera” jag blev insmord med på hamamet, som också  den hade oljan som beståndsdel, i det fallet dock kallpressad.

Huvudrätten, grillad sjötunga, var  fantastisk, vi njöt i fulla drag. Ett Marockanskt gott vitt vin till det och några glasskulor av samma nationalitet satte gourmandisk punkt för en semester med flera nya matupplevelser på menyn!

Torsdag
Innan bussen avgick vid nio blev det en riktigt god caffe latte på mitt stamfrukostfik, som hämtat från en boulevard i Paris.

Dags att sammanfatta resan. Som jag skrev tidigare, jag hade inte så stora förväntningar, ett break från vardagen var mer än tillräckligt. Men det är förvånansvärt vad många nya  intryck man får utan att egentligen anstränga sig speciellt mycket. Jag är sammanfattningsvis mycket nöjd! Lisas Marockocharter top 5 kan se ut så här:

1. Hamambesöken. (Hur är det egentligen som med hamamutbudet hemmavid? Ska undersökas).

2. Charterslumra i solstol vid Atlantkusten, även om den azaurblå lagunen kändes fjärran..

3. Nya matupplevelser i Marrakesh

4. Shoppa matta i Marrakesh. Övertygad om att även min hund Alice kommer att gilla den.

5. Grillad sjötunga intagen på kanten till Atlanten.