29 feb-12 mars

På Poovar flöt dagarna in i varandra på ett mycket behagligt sätt. Jag återgår här nedan till mitt dagsprogram, och berättar om livet på Poovar med utgångspunkt från det..

Yoga – en skön start på dagen

Yoga var en relativt ny erfarenhet för mig. Jag tyckte det verkade som en riktigt bra start på dagen. Så 07.30 letade jag mig med till den optimala yogaplatsen; trägolv under bastkupol med en trevlig utsikt över en sandbank där fiskarna, den vanligaste näringen i dessa trakter, drar upp sina båtar och tar hand om redskapen. Här träffade jag sympatiske och kunnige Kumar som ledde hathayogapasset varje morgon.

Passet motsvarade förväntningarna med råge. Kumar ledde oss med säker kropp och stämma igenom ett stort antal ”asanas” som passade såväl nybörjare som de som hade lång erfarenhet av yoga. Passet kändes genuint; ingen tvekan om att vår instruktör kunde sina saker. Han var mycket noggrann och pedagogisk, det kändes verkligen som om man fick övningarna från ”källan”. Under passet fick jag det verkligen bekräftat; min kropp är som ”spindelkvinnans” åt ena hållet, och i princip orörlig åt andra. Efter dessa välgörande morgonpass kandes det dock som om jag var i lite bättre balans.

Efter 80 minuters komprimerad koncentration, stretch och styrka var det skönt att få slappna av. Introduktion och avslutning sjöngs alltid, vilket gav en extra andlig dimension åt det hela. Och lärarens avslappningssång i falsett var definitivt pricken över i!

Frukost – en exotisk fruktexcess

Morgonens aktiviteter förlöpte som ett hälsosamt pärlband. Frukosten var av den typen man alltid velat ha, men aldrig riktigt kunna unna sig. Vi bjöds skålar fyllda av färsk, härligt söt exotisk frukt, juicer och en buffé med varma tilltugg. Själv satte jag min ”standardfrukost” redan dag ett; en tunn pannkaka som jag fyllde med frukter. Till det en kopp ingefära-te och en mjölk/yoghurtdryck med chilisting! Mmmm… Till saken hör att jag, efter en titt i min meny, blev varse att jag inte fick äta mycket mer än pannkaka (och lystet fick iaktta dem som inmundigade ”Stringhopper surprice”, ”Carrot Curuku” mm). Det var jag fullständigt nöjd med, och stod mig ledigt fram till lunch!

Ett givet samtalsämne vid alla måltider var förstås vad man kunde (och ville) äta. Samt förstås, behandlingarna. Alla vi 12 hade naturligtvis vitt skilda bakgrunder och eventuella problembilder. Så jämföra gick ju egentligen inte, men det gjorde vi i alla fall! När man kommer varandra så här nära i en grupp blir det väldigt påtagligt hur olika man är. Vi såg det tydligt på hur olika reaktioner vi visade upp på likartade behandlingar. Ayurvedafilosofin baseras ju, precis som den traditionella kinesiska medicinen, på just det. Helhetssynen på olikheter, likheter, kroppens fysiologi och reaktionsmönster. Utefter tecken och reaktioner som vi kanske inte alls uppfattar som ”symtom” drar man slutsatser runt behandling av sjukdomar. Och kosthållningen är en självklar del av behandlingen men också av det fortsatta livet i balans.

All mat passar definitivt inte alla, det är en tydlig skillnad om man på ett mycket förenklat sätt jämför ayurveda som ”kostfilosofi” och en viktreduceringskur av mer modernt snitt. Det som kan förhindra intag av ett speciellt födomedel är då kanske främst överkänslighet, inte som i ayurvedafilosofin, att maten helt enkelt inte matchar kroppskonstitutionen. Oavsett om det handlar om få kolhydrater, mycket fett eller något annat är det i regel ”lika för alla” som gäller. I ayurveda är det av stor vikt vad man äter, hur man kombinerar maten och vilken tid på dygnet amn intar den.

10.00 Behandling – ett omhändertagande med den rätta känslan

Att träda in i den imponerande och exotiska spa-anläggningen var som att kliva in i ännu en annan värld. Atmosfären och känslan av att bli omhändertagen, att få koppla bort omvärlden och släppa vardagen, var påtaglig. Här fick man tid och uppmärksamhet. Personligen tror jag att det är nyckelorden för ett lyckat, uppskattat omhändertagande. Att någon ser och tar hand om just ”mig”, jag har hela personens uppmärksamhet. Det tror jag är det dominerande skälet till att komplementärmedicin växer så det knakar i väst. I den tidsålder vi lever i är vi beredda att betala lite extra för att bli sedd, rörd och hörd.

På Poovar lyckades man väl med just det personliga omhändertagandet.

Vidare till del 5