ONSDAG
Idag såg jag mig själv glida förbi en grupp havskajaker. Inte i en annan kajak (tyvärr), utan utstjälpt på en solsäng på en badbåt på väg mot Kekova, den sjunkna staden. Kajakisterna var på väg mot samma mål, paddlandes. Ett färdsätt som jag normalt också skulle valt i dessa minst sagt kajakvänliga vatten. Den här gången föll dock valet på en ”slappardag” med bad, böcker och lite kultur.
Kulturdelen bestod alltså främst att bese ”den sjunkna staden” Kekova, som byggdes under den bysantinska eran (ca 400 f kr) och via två jordbävningar, landhöjningar med mera nuförtiden ligger i ruinform såväl ovan som under vattenytan. Under färden såg man lämningar efter staden längs klippväggarna, som trappor, kanaler, murar. Att se vad som dolde sig på botten var svårare trots försök med snorkel. Denna tur torde vara ett eldorado för den sant historieintresserade. Och för oss andra också! Kekova tycktes mest som en förevändning för att få sola och bada tillsammans med likasinnade. Då syftar jag även på en armada av ytterligare båtar som slog följe och ankrade upp tillsammans såväl som för bad- som matstopp. De har helt klart hittat ett vinnande koncept!
Efter att i timmar passerat sjunkna ruiner uppenbarade sig plötsligt den högst levande lilla charmiga byn Kale, som endast är nåbar från vattnet. På toppen av byns bergsformationer tronade ”Crusader castle”. Skulle vi ta oss upp för berget i den gassande hettan? Jajamen! (Allt blir mycket lättare när man vet att man både kan svalka sin lekamen och strupe efteråt). Efter att ha klättrat uppför ett antal stentrappor var det bara att spana efter fiktiva pirater eller känna historiens vingslag i den lilla amfiteatern.
Efter ett sista sim- och melonstopp satte vi kurs mot land. En riktigt skön tur!
På kvällen föll valet på ”Bahce”. Deras Svärdfisk i papper var den bästa fiskrätten hittills. Lammet däremot motsvarade inte riktigt förväntningarna. Det verkade som den trevliga personalen (som på så många andra ställen tycktes bestå av en familj) hade tagits på sängen av den stora tillströmningen av gäster. Det tror jag hela Kas får göra framöver.