31 dec

En utvilad Lisa tog sig an en nyårsafton som sig bör. Massage såklart. Efter frukost fick Tararin ett andra besök efter pedikyren igår.   Intill kliniken ligger Buffalo Bill, en krog med westernstuk för de som söker variation till thaimaten. Den är, som några ytterligare restauranger i närheten, svenskägd. Vi kryssade i menyn mellan herring plate, julskinka (mycket skandinaver här) och Buffaloburgare och fastnade ändå för som det verkade menyns enda thairätt. http://www.buffalobillthailand.com/Buffalo_bill/index.htm

På eftermiddagen gick jag på gymjakt. Här kommer kolhydratintaget att höjas rejält, måste kompenseras från start. På Liselottes ”ägor” fann jag ett litet hus med bättre begagnade redskap. Lingling gjorde mig sällskap när jag återknöt bekantskapen med gamla t-bar rowmaskin och vinklade skivstänger. Tror dock att det främst får bli funktionell träning på beachen för min del, min kropp ger ett (lite för högt) och bra motstånd!

Nyårsnatten började med champagne på Liselottes altan tillsammans med Kjell, Katarina, Anders och Sonia, grannar i föreningen. Efter att ha hört alla entusiastiska vittnesmål om att äga i Thailand (och just här i MP/Rayon) är det inte svårt att förstå dem! Den lugna fiskebyn är ett perfekt ”basläger” om man vill vidare till Koh Samed, småöar som i närheten, Pattaya eller kanske Laos eller Kambodja. Att bara idka poolliv i föreningen och leva ”det enkla livet” i MP (som Liselotte säger) några dagar är ingen tokig avkoppling det heller. Dock – vill man komma så långt bort från andra västerlänningar som möjligt på sin semester är detta alternativ inget att rekommendera!

Vi var ett 50-tal gäster som placerats vid bord runt poolen. Vid 19 släpptes vi fram till en buffé. Gott men Liselott hade lagt ribban högt dagen innan på, så maten blev ju orättvist jämförd med den. Vi lät oss väl smaka och hade trevligt i vårt lilla sällskap.

Samtidigt började en maratonunderhållning från en välriggad scen. Bakom ridåer av rök och såpbubblor framfördes omväxlande dans- och sångnumner i en aldrig sinande ström. I detta kareokeemekka till land är man bra på sådant! Ladyboys uppförde några dansnummer och kom sedan ner för att fotograferas med oss.

Vid 23 var det dags att börja sända upp rislyktor, vi hade utrustats med en var. Det är stämningsfullt att se lyktorna lyfta och sväva bort som konverterade stjärnfall mot skyn. Men också spektakulärt, vi höll andan när en av dem fastnade i en trädkrona. Den lyckades tack och lov trassla sig ur själv.

Det var ett läckert skådespel på stranden vid 12-slaget med lyktor, raketer och bubbel. Vi skulle börja avrunda när vi upptäckte något som var betydligt mer än en bengalisk eld några km bort på stranden. En aggressiv eldsvåda spred sig med hög hastighet. Liselotte och hennes grannar kunde snabbt konstatera att det måste vara hela restauranglängan längst beachen cirka fyra kilometer bort, de boendes ”vardagsrum”, som nu ödelades framför våra ögon. Hur brandförsvaret ser ut i dessa trakter känner jag inte till men efter ett tag kom ett par utryckningsfordon med påslagna sirener.

Det var med blandade känslor vi gick till sängs den natten, utan att veta hur mycket, eller många, som kommit till skada.

Del 3
Se fler bilder här.