Kerala ayurveda 2011 del 4

8/1 Väst möter öst efter krasch vid dusch

Dagen gick sin gilla gång med inte alltför krävande aktiviteter, och kroppen började sakta men säkert anpassa sig till de nya rutinerna. Fram till eftermiddagsbehandlingen kan tilläggas.

På schemat stod ”headmassage & steambath”. Det förstnämnda först. Riktigt behagligt och alldeles lämpligt då huvudvärken ligger och lurar lite i bakhåll. Inte  konstigt, kroppen går igenom stora förändringar, bland annat tre kilos viktbortfall på lika många dagar.

Sedan var det alltså dags för steambath. Jag är en riktig bastukonnessör, missar inte ett tillfälle när det ges (dock är torrbastu min musik). (Vedeldad). Nåja, jag klev in i det lilla utrymmet och la mig på anvisad plats. Varpå aggregatet började jobba hårt. Den medicinska ångan låg tung, det var som mjölk i luften, och inte den behagligaste bastuupplevelse jag haft. Men definitivt utrensande! Efter 20 minuter  kändes det lätt klaustrofobiskt och helt klart tillräckligt, så jag klev ut och tog en dusch. Sen skulle det bära av raka vägen mot yogan.

Plötsligt kände jag hur de två massörerna i rummet blev otydliga i konturerna, saker omkring mig började cirkulera och omgivningen upplöstes.

Så låg jag på golvet i Linbabas hydda i slummen i Bombay. Någon skrek och försökte väcka mig, en annan sopade golvet intill mig. (Scen ur boken Shantaram som jag läser). Jag försökte ta mig upp, förstå vad som hände. Plötsligt massor med ansikten över mig, omkring mig, i märkliga vinklar. Var är jag, vad är det som pågår?? Efter något som kändes som en evighet mindes jag. Jag måste ha svimmat när jag klev ut duschen. En helt ny erfarenhet, jag har aldrig svimmat tidigare i mitt liv.

Det jag uppfattad som sopkvastar var massörerna som desperat försökte fläkta mig med det de kom över. Uppståndelsen var stor. Med gemensamma krafter fick de upp en groggy och lealös Lisa på en stol och bar mig till en brist. Jag befann mig nog i ett lättare chocktillstånd. Armbågen värkte, det blödde från ett sår i huvudet och det värsta var att händerna och fingrarna var satta ur spel. Hade jag blivit förlamad i fallet? Det var skräcktanken som först slog mig, en förvirrad förstagångssvimmare. Så illa var det inte, däremot  fanns nu blodet nån annastans i kroppen där det bättre behövdes, därav mina vita obrukbara händer.

Upplevelsen var obehaglig, jag kände mig medtagen och förvirrad. Vi lyckades med gemensamma krafter få på mig kläderna, för vidare befordran till ett västerländskt sjukhus. Jag hade slagit huvudet i något under mitt fall, och hade ett sår som behövde sys.

Via en rullstol, båt, taxi och benäget bistånd från doktor Rajeena var vi efter bara 30 min på plats i Rajah Charity Hospital, där jag togs om hand av dr Shabeen och hans stab. Doktorn var klädd i jeans och skjorta och talade perfekt engelska. Sjuksköterskorna hade vit uniform bestående av jacka och långt höftskynke. Själv hade jag piggnat till lite under taxiresan och blev direkt visad in i en liten operationssal. Här blandades gammalt och nytt, men staben verkade mycket proffsig och hade koll på steriliteten, även om doktorn utförde det lilla ingreppet i gångkläderna. 45 minuter senare var jag ihoplappad, bandagerad och stelkrampssprutad.

Personalen fick sig ett gott skratt när jag famlade upp min kamera ur väskan och bad att få föreviga dem (resultatet ser du ovan). De har fått kopian de bad om!

I taxin tillbaka funderade jag över händelseförloppet. Min svimningsattack behöver ju inte någon direkt utredning, vätskebrist, blodsockerfall och blodtrycksfall förklarar nog det mesta. Svimning fanns dock inte med som ett alternativ för mig innan, därför var jag inte alls på min vakt och hade inte angivit sådana tendenser i anamnesen. Man får vara glad att det inte blev värre! Nu väntar tre dagar utan behandlingar och återbesök i övermorgon. Den omtänksamma, vänliga och oroliga personalen såg till att jag tryggt landade på mitt rum och försåg mig under kvällen med lite substantiell mat. Så var ännu en oförutsägbar dag till ända.

Gå vidare till del 5