Beijing nyår 2010 del 2

29/12 Stan bjuder på shopping och nostalgi

Fick en backflash till Nanjing efter min vända vid frukostbuffén, då jag fann stekta nudlar och ångkokade grönsaker på min tallrik.. Men jag var sparsmakad jämfört med späda kinesiskor som presenterade skrovmål i linje med en väl tilltagen middag. Don efter kultur. Snart vankas ayurvedisk frukost, som sannolikt innebär något annat. (Den Sri Lankesiska leder frukostligan, hoppas på nåt liknande!)

Nästa punkt på dagens meny var mer shopping. Gårdagens besök på Pärlmarknaden gav mersmak. Liselotte tog mig till sitt favoritstråk, Wangfujing dajie (i Dongcheng). Här trivdes också Lingling, inte minst tack vare Childrens department, med allt vad en knatte kan önska. Själv drog jag efter en stund vidare till en  motsvarighet till Pärlmarknaden, Yashow i Sanlitun. Ännu ett shopparnas Mekka. Här fanns det mesta till priser som förväntades att diskuteras. Handlarna var speciellt envetna (och prutningsbenägna) då högsäsongen precis passerat och många konkurrerade om de fåtaligt kringsläntrande turisterna. Efter att ha säkerställt en överhängande risk för bagageövervikt drog jag mig tillbaka till hotellet. Jag funderade över den märkliga varumärkeshanteringen. Är hela marknaden illegal? Hur kan den då få fortsätta år efter år? Om inte detta är varumärkesintrång, vad är det då? Samtidigt är ju marknaderna stora turistmagneter, och sprider kännedomen om olika varumärken. Torde vara en win/winsituation i slutänden. Beslöt att konsultera min bror, experten på området, vid hemkomst. Samt att göra entré i Indien i dubbla dunjackor..

Är China Daily snart ett minne blott..?

Och med en iPad i väskan – höll det på att bli. Jag passerade nämligen ett stort Apple-showroom, där det var fritt fram för allmänheten att testa, och handla. De senaste produkterna fanns inbjudande utlagda sida vid sida. Klart att Apple (och många med dem) inte är sena att etablera sig stort i denna mångmiljardstad med en oöverskådlig potential, och allt fler förmögna. Cyklande maouniformer har på 20 år förvandlats till surfande plåtskal filosoferade jag. Och hejdade min köplystnad i sista stund. Med tidigare konverterings- och upplåsningsproblematik i färskt minne  kändes det säkrare att inköpa elektroniken på hemmaplan.

Till middagen väntade en dejt, nämligen Lars, Liselottes och min gamla kompis från Skanstulls gymnasium. För närvarande är han en av Ericssons sammanlagt 12.000 anställda i Kina. Lasse tog oss till 24 h open Golden Attic Tripod i Chaoyang där vi blev uppdaterade om livet son västerlänning i Beijing.

Lasse jobbar sedan ett år med forskning och utveckling i en av Ericssons byggnader, Ericsson Tower (ritat av arkitektfirman Wingårdh). Han tycks trivas förträffligt med utmaningen det innebär att tillträda en ny tjänst med som chef i en ny kultur. Med lyhördhet och förmåga att vara sig själv kommer man långt enligt Lasses utsago.  Nu efter ett år är han varm i kläderna och har även börjat studera språket.  Att under ett par år testa livet med privatchaufför kan säkert också vara en intressant erfarenhet. Eller snarare nödvändig när det ska navigeras bland Pekings 4,5 miljoner fordon..

Vi tyckte också det var praktiskt och tackade för en trevlig kväll när chauffören senare på kvällen lyxigt släppte av oss vid hotellet!

Gå vidare till del 3